Dom säger att det bästa med att varit ifrån varandra är att sedan få vara tillsammans.
Att gå upp alldeles för tidigt en lördag eller söndag, kan vara en av mina favoriter just nu. Att vakna innan alla andra och gärna att morgonsolen skiner som starkast och höstvinden kyler kinderna sådär lagom mycket och spatsera runt i en stilla sovande stad med musik i öronen och ha trädkronor som skiner i eldens alla färger. Bättre egen stund, går knappast inte att få. Det gör att mitt fotfäste blir allt stadigare. Försöker arbete på min kreativitet och har därmed börjat sy tygpåsar och planterat krukväxter, mitt nästa steg är att mönster ge påsarna och vem vet kanske börja steppa.
När nollhetskänslan försvinner och ersätts av något värre.
Börjar tappa fotfästet och har redan tappat kontrollen. Har börjat bli en allt sämre version av mig själv och männskligheten. Jag har slutat leva med min kalender, gör lite det jag vill utan någon större baktanke. Tänker sällan längre än till kvällen, glömmer bort att det kan få konsekvenser. Har någonstans tappat respekten.
