finafebruari

under en två timmars promenad med filippa, fick jag se något som kommer få mig att le flera dagar framåt. en stor hög snö, när man såg den vita högen i mörkret tappade båda fattningen och sprang dit och började klättra upp. så himla barnsligt men så himla härligt. det är snön som saknas för att få tillbaka den dära julkänslan i kroppen, den julkänslan som fanns där i början av oktober och slutet av november, men vart är den nu här i december? det känns som att november och december har tagit varandras plats. både till värder och till känslor.

annars har jag påbörjat en ny omgång mario cart,
siktar in mig på att ha varvat det inom denna vecka.
 bara för att slå mig själv. och koppla bort skolarbete.