att hitta den borttappade känslan är svårare än vad man föreställer sig, åtminstone om det är en bra känsla.
Jag saknar ord, eller har nog mer tappat dom. och det är vid helt fel tidpunkt, för hur ska jag kunna skriva ett tal utan ord? och inte vilket tal som helst utan svenska nationella talet. och talet om relationer och starka band. och talet som skulle ha varit klart för tre timmar sedan.
jag tänker mitt tal för mig själv, och det låter bra, förvånansvärt bra. men hur ska jag kunna få det att låta lika bra i morgon, om jag inte kan formulera mig i skrift ?
det är nu jag önska att någon smart professor hade uppfunnit den dära sladden (som jag drömt så mycket om) som man stoppade i ena örat och sedan i datorn, sladden som överförde ens tänkta tanke till ord i ett word dokument. men icke..
haha den där sladden skulle inte jag tacka nej till ibland;)
