finafebruari

min kropp börjar märka av på allvar att det är höst. benen stelnar till is under cykleturen till skolan, näsan och kinderna blir röda och kalla efter nån minut i luften, och dom dära kalla rysningarna börja krypa fram genom kroppen. på någotvis tycker jag om det, men framför allt när höstsolen smyger sig fram, som idag. ett tag iaf. och den gör det hela lite finare, ungefär som fikorna med sabina. som jag även fick avnjuta idag. förövrigt så lever jag i en vecka efter alla andra. trots att jag har en kalender som kollas i varje dag. detta är inte bra, speciellt inte i skolans värld.