finafebruari

har gått med den dära känslan om att det är snart jul i kroppen igen, men jag klagar inte så mycket för jag tycker om den känslan. som när eftermiddagen spenderades i förken leos kök, med mellis och skolarbeten i överflöd, det börjades vid fyra tiden med solen blänkandes i papprerna och vips tre timmar senare klockan är sju och den blänkande solen har ersatts med mörker. det är den dära känslan jag vill åt, när man sitter inomhus och kollar ut och fantiserar om hur kallt det är där utanför. och njuter lite extra av stunden och värmen. det är det som gör hösten lite finare.