att känna hur doften av dig fäster sig i kläderna, känns väldigt bra.
det dära med att öppna upp sig för världen, har aldrig riktigt varit min grej. eller att kunna få allt att flyta ihop så dära fint i en text om hur fel allting är eller hur underbart livet är. det är synd, för nu skulle det vara väldigt fint om jag var bra på sånt, att beskriva livet utan att avslöja för mycket. för det finns så mycket som jag redan berättat för dig, kanske inte direkt till dig.. men för dig i min fantasi. Ja, jag svamlar, för det är sånt som jag kan och är duktig på, för som sagt att skriva i fina texter är inte riktigt min grej. dessutom är livet väldigt bra, och jag är bättre på att beklaga mig än att glädjas för stunden. det är synd. för jag skulle vilja dela med mig av glädjen, men det känns fel på något vis.
hey, jag ska ha glasögon,
jag blivit kär i ett par gröna.
men min mamma tycker att jag borde tänka vuxet
och ta några jag kan ha mer i framtiden.
var glad nu, sluta svamla och njut ist för du-vet-det-där-humöret-som-får-allt-att-suga-fast-man-egentligen-är-herren-på-täppan.
längtar efter dig bästa vän och din nya hårfärg!
ps. glasögon rockar ds.
varför är vi så känslomässigt förstörda?
om något helt annat, du vet vart jag håller hus !