hjärtat mitt, hur ska vi klara oss när höstsolen inte längre lyser, och löven inte längre gulnar och vi inte längre är brevid varandra?
jag tål liksom inte att någon annan ska se mig som något fulländat, när jag själv känner mig så.. halvfärdig
har flyttat min sista flyttkartong, och sagt hejdå till mitt boende. sorgligt, visste inte att det gick att samla på sig så många fina minnen på 30kvm, eller att det kunde gömma sig så mycket saker som man inte visste fanns. att vara tillbaka i mitt gamla flickrum (jag vet att jag inte har rätt att kalla mitt rum för "mitt gamla flickrum", då jag är fortfarande en flicka och ganska lite. men jag tycker det låter fin och att det är härligt att säga) känns konstigt men mysigtannars så spenderar jag mina dagar med fina vänner och pojkvän, så här innan det är dags att fara till irland, galway i tre-fyra månader.
Nån kommer ta dina ungdomsår ifrån dig, så lev lev våra liv
Spenderar några dagar i viken, med fina människor. där det ska levas och glömma verkligheten för en stund. fint kommer det bli. och ett perfekt sätt att säga hejdå till alla, då det är dags för oss att skiljas åt för några månader.
jag vill minnas varje scen i våran film
augusti är snart över, och sommaren har varit. det innebär att jag måste packa ner mitt senaste år lådor och säga adjö till mitt forna stadsbo liv och återuppta landsbygdslivet. det innebär även att hösten närmar sig och jag måste ta tag i framtidsplanerna. inte en vecka eller en månad utan planera ett halv år, år och allt där efter. läskigt, men lugnande. jag förundras över hur mycket som kan rymmas i en etta, och allt nedplockande får mig att återuppta nostalgi känslan som kom när hanna sov här för någon vecka sedan och det kändes som för ett år sen.. ett år går skrämmande fort. och ett år ger förvånansvärt många minnen. nu ska gå till banken och växla in min sparbössa som jag upptäckta var ganska tung bland allt nerpackande.
det är inte längre stjärnorna som lyser upp natthimlen,
du ville bara säga hej, men jag ville ju hålla din hand
i am sam är nog en av de finaste och sorgligaste film jag sett under det senaste året. med den och olivia har jag spenderat min kväll. annars lever jag med en stor åldersnoja och rädslan för ovisheten.
jag har sett hur dina pupiller växer när du är med mig
En vecka har gått och har kanske världen mysigaste jobb, vakta två små blonda sagobarn. Under veckan har jag; gjort en vulkan av trolldeg, varit i fyra av fem lekparker i vadstena, åkt ruschekana så rumpan värker, gått på picknick med hela gossedjurssamlingen, hoppat i vattenpölar samt bakat prinsessmuffins. Livet utanför mitt slitsamma arbete har jag spenderat med; sällskaps/utomhusspels maraton med elin, quiz kväll på NH med samuel, yatzy, altankväll och prata framtidsdrömmar, sweat, bilpicknick.
