finafebruari

det dära med att skriva PA i tre timmar och sedan få sin dator pajad. var visst lättare att förtränga än jag trodde, vid stunden man insåg att allt jobb var förgäves. att komma till landet och gå genom sommar kläderna, och känna känslan av, att veta att, det är mindre än en vecka kvar i kalla sverige. känns mer än bra, eller det gör något trots allt det mesta. förtillfället. landet är bra, för här har jag min galenskaps kompanjon, som jag ska över till och trakassera lite grann eller ganska mycket. för det var ett tag sen, sist.