Låt livet bubbla på, så länge du kan gå Campangegatan fram.
när det är bal, får man vara fin klädd och känna sig som askungen. det var verkligen en helt underbar dag, som var värd alla söndagar man har spenderat i ett halv år i en svettig gymnastiksal, jag skulle gärna göra om den. jag skulle kunna försöka förklara hur underbar hela dagen var, hur det kändes och hela dagen i detalj. men jag skulle fortfarande inte kunna lyckas att förmedla hur fantastiskt det var.
den tjugonionde maj är äntligen här..
njuter du av att äta upp mig inifrån, smärtsamt och sakta?
det är som att leva i en dröm, känslan för oss dit den vill.
sommarkänslan har inte bara funnits inom mig, utan även utomhus. vilket har gjort att kvällarna har bjudit på sommaräventyr. våldgästning, kubb och cykla iväg vid tio tiden för att få sovsällskap. och gårdagen, den var himlans fin, kännde att det var en för fin dag för att spendera den iskolan. tar en cykeltur och njutar av hur fina alla träd är som blommar, lunchar i solen med mamma, äter jordgubbar vid ån med bea, firar cornelia med fika och glass i domkyrkoparken, åker vidare för att laga tacopaj och äta i kajsas trädgård med fina människor. det delades tankar, spelas kubb, krocket och övas på baldanserna. dagen slutades med att kolla på blille the vision och njuta av att man kan vistas ute mitt i natten utan att frysa. jag tycker om dessa varma dagar, även de som jag får spendera inne på gyllen. 
just nu vill jag bara känna dina läppar mot min, för jag tycker om dig så väldig mycket
500 day´s of summer, tidigare har jag drömt mig bort med soundtracket. men nu, nu är jag helt kär, kär i hur en film kan vara så hemskt vacker samtidigt som den är så hemskt sorglig.
"ibland drömmer jag att jag flyger, det börjar med att jag springer jättefort, benen bara rusar och landskapet börjar bli klippigt och brant. och jag springer så fort att fötterna inte ens nuddar marken. jag svävar. jag är fri och trygg. sen inser jag..att jag är helt ensam. och så vaknar jag."
Hur kan jag säga om din röst är vacker, jag vet ju bara, att den genomtränger mig
allt blev som en nostaligi tripp i verkliga livet.
Jag ser tillbaks på mörka moln, som heter ånger sorg och skam, dom kanske krossar mig en dag, men till dess var det jag som vann
.
i en värld bland helgon, skurkar och vanligt folk
jag borde, eller mer jag måste bli en människa som har med sig sin kamera varje dag i väskan, eller mer en sån som använder sin kamera och lyckas fånga alla underbara stunder. igår det var det en dag jag hade velat fånga på bild och kunna spara, och sedan kolla tillbaka på om 60 år och le. den var solig, och spenderades ute i brokind, med bea, hundar, katter, lamm och hästar. det kändes som man har med i bullebyn. det passade mig, springa runt och mysa med 2 dagar - 1 månads gamla lamm, och tjocka björn katter. åh, vad jag önskar nu att jag hade varit en sån människa som fotograferar sin dag. men först måste jag hitta vem som har min kamera sen torsdag, innan jag kan ändra mig.
vi är bra, för vi kan dansa genom natten som att inga beskymmer finns
Vet inte vad man ska börja, har för många fina minnen att berätta, och så många fina minnen som jag egentligen inte kommer ihåg, men som jag har en bra känsla av. man brukar ju säga att det behövs dåliga dagar för att verkligen uppskatta dom fina. så antar att mina tidigare dagar var bara till för att låta mig verkligen njuta av de två senaste. som har innehållt en flera timmars lunch i solen, studentskiva, fina människor, alkohol, dans, konstiga sår på kroppen, fin pojke, kattungar och TITANIC som var min första gången. finns så mycket mer att berätta, och för omväxlingens skull kommer de orden i ett positivt sammanhang.
.
