som att kasta sten högt över taken

jag har varit under isolering allt för länge nu, jag har tappat min mänskliga uppförelse. skrattar för mig själv åt mina egna skämt, skrattar sådär extremt högt till tv-pogram mest för att ingen annan kan höra det, och det får mig att skratta mer. jag testar och ser om jag fortfarande kan skratta alla mina konstiga djävulsskratt som jag tränar på när jag är förskyld, man får en såndär konstig och rolig röst då. och förtillfället är jag på mitt mest konstigaste och knäppaste humör och jag önskade att jag kunde få ha busen här, det vore så mycket roligare då.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0