finafebruari

Det är lite extra blåsigt och kyligt idag, det kryper under huden. Jag sitter i hans stickade tröja, den är stor och doftar kärlek. Den får mig att vilja komma tillbaka till linnégatan 7, där varenda centimeter av vit bomullsväv av mina lakan luktade honom. Jag hör hur regnet öser ner utanför, och ser hur fönsterglasen fylls av hårda regndroppar. Det är 28 dagar och 21 timmar kvar tills jag kan få krama och pussa honom igen, man skulle ju kunna dö för mindre.