mina kinder kanske var rödare förr, likaså himlen

kommer ni ihåg det dära pirret som man alltid fick när man var liten och åkte berg- och dalbana på liseberg eller gröna lund? jag får det fortfarande, varje gång. det finns en väg hemma, som ger mig pirret i magen, vägen ut till bus. pirret ger mig alltid ett leende, ett leende som ger min kropp ett litet glädjerus. detta lilla glädjerus och leende får jag numer varje gång jag ska ta mig någonstans. vägarna är som en evig berg- och dalbana, fast bättre.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0