man måste dö några gånger innan man kan leva
den senaste veckan har jag hunnit vara nostalgisk när man stod och kollade på hur glada alla studenter var när de sprang ut, och sakna tredje året av gymnasiet där man gjorde lite av allt man kände för, umgicks dygnet runt med sina vänner och pussas i nått hörn i korridorerna. jag har även arbetat medans andra har njutit av sina lediga dagar i solen, men jag har konstaterat att jag har arbetat endast hälften av alla dagar som har passerat i juni och det kommer inte bli allt för många fler. bra för mig och sommaren dåligt för ekonomin och alla räkningar. men jag har kanske tidernas finaste väska som får mig att känna mig så otroligt fin även om jag inte ens är i närheten av att var fin, så det gör ingenting precis som det mesta.
om att få sånt man länge velat ha, iallafall något av det.
det har varit så himla många underbara dagar på sistone, jag fått turen att få känna mig helt gudomligt vacker en varm sommar dag och dansa vals inför några hundra människor, jag har njutit av landet när det är som bäst, med vänner, sol, bad och tjocka katter som är sällskapssjuka, har haft utomhus picknickar i skuggan för att det är för varmt i solen med hamburgare både idag och i måndag. tycker om att jag jobba varranan dag, kanske borde fortsätta med det resten av sommaren.
jag har alltid drömt om att kunna säga till människor hur otroligt vackra ting du kallar mig. men aldrig fått.
har haft väldigt många spontana kvällar och äventyr den senaste veckan. sånt som man tycker om så himla mycket. allt ifrån matlagning med alldeles för mycket vitlök i tzatzikin, gått på min andra klassfest, ändrat mig på fem minuter och gått på måndagsklubbs permiären, suttit på veranda så länge att infravärmen blev tvungen att värma oss och så himla mycket mer. om allt hade gått som jag velat hade jag och sofia spenderat dagen på siesta och lyssnat på massa bra musik istället för att ha jobbat. men icke, iställt fick vi nöja oss med den dubbla lönen.
