man måste dö några gånger innan man kan leva

den senaste veckan har jag hunnit vara nostalgisk när man stod och kollade på hur glada alla studenter var när de sprang ut, och sakna tredje året av gymnasiet där man gjorde lite av allt man kände för, umgicks dygnet runt med sina vänner och pussas i nått hörn i korridorerna. jag har även arbetat medans andra har njutit av sina lediga dagar i solen, men jag har konstaterat att jag har arbetat endast hälften av alla dagar som har passerat i juni och det kommer inte bli allt för många fler. bra för mig och sommaren dåligt för ekonomin och alla räkningar. men jag har kanske tidernas finaste väska som får mig att känna mig så otroligt fin även om jag inte ens är i närheten av att var fin, så det gör ingenting precis som det mesta.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0