För även om du och jag är på samma ställe och är med om samma sak, så är vi olika människor och därför blir det olika. Jag ser en sak och du ser något annat.
just nu känner jag mig fruktansvärt bitter och ensam, min mobil har kommit till andra sidan. och jag önskar nu att jag hade varit mer försiktig, och att jag inte hade tre.
för vad betyder ett ögonkast eller två när han ville veta hur hon såg ut nyvaken
nu är det officiellt vår, mina tjocka stumpbyxor är undanplockade och min cykel flyttar in till stan igen. allt är bara så himla fint och bra. det borde vara vår oftare och den borde vara längre och vintern kortare. nu drömmer jag bara om lediga eftermiddagar som man spendera på en filt med vänner i solen. åh, välkommen tillbaka våren.
Aldrig är man lika ensam som när en annan människa sover intill en och man själv är ohjälpligt klarvaken
min framtid börjar ljusna allt mer, lika så våren, åtminstone tills i dag. och tills i dag hade även metrologerna konstaterat att det var vår, alltså fem dagar i rad över nollan. men nu återvände vintern. något som jag knappast trodde skulle hända när jag besökte den fina huvudstaden i strålande sol och med vårkänslorna spirande i kroppen och jag kunde inte längta mer efter strumpbyxlösa ben och picknickar.
Fortsätt som ett hjärta som vägrar sluta slå
ibland brukar jag fantisera om att få vara sjuk, att få äta glass direkt ur paketet, att få gå runt i långkalsonger och sockar hela dagarna, att få använda upp hur många näsduksförpackningar man vill, att få spela tv-spel eller helst the sims men då måste man vara sjuk hemma på landet, att få kolla på film hela dagarna, och kanske det bästa med att vara sjuk att få bli ompysslad. men det är inte alls så underbart att vara sjuk, för här sitter jag med snorig näsa och värkande hals som är tydligen påväg att få halsfluss om jag inte vårdar den ömt sa doktorn på vårdcentralen. dom konstateranden hade jag själv kunnat göra och sparat 150 kr och en och halv timmes pinsam väntan i långkalsonger.
när våren öppnar sina dörrar och du tar den långa vägen hem
det är mars, och jag är nyfyllda tjugo år och våren finns i luften. allt känns fruktansvärt bra, för första gången på länge. vet inte om det berorpå att våren faktiskt börjar visa sig, eller för att jag klara sista bossen på crash bandicoot och spelat det till klockan fem i morse, eller för att vi ska till grekland i några dar i april, eller för att jag börjar få ordning på mitt liv, eller för att jag fick presentkort på systembolaget av kusinerna eller för att jag endast fått tre timmars sömn i natt och lever just nu på övertrötthet och ser allt positivt. tror jag håller på att bli en optimist även när det gäller mig. dessutom börjar jag få tidsbrist på våren, har så mycket jag vill (måste) hinna med så som en sväng till brighton och barcelona, galway för att hälsa på lite fina människor och sen ska det ju dansas bal, tänkte även försöka bli rik så jag kan leva glada livet i höst, och så ska det springas göteborgsvarvet så jag inte förlorar vadet.
