även, årstiderna vet hur det känns att försvinna samtidigt som man är där
jag har glömt bort att berätta om vår fina trapphuskatt, den söta kattungen som bor en våning upp. den söta kattungen som välkomnar en hem vid entrédörren och som mjauar hejdå när man går. jag tycker om den lite extra mycket, så mycket att jag skulle vilja ta med honom in och krama sönder honom. dock så tror jag att han är en hon, för han har ett rosa halsband med en bjällra.
Kommentarer
Trackback
