det är bara sånt som jag tänker på; får deras blickar dig att känns dig trygg?
Jag har en röd bok, där alla mina tankar och känslor finns ned skrivna, lever dagen med samma tanke och känsla som i fredagsnatt. det verkar inte vilja bli ned skriven i min bok, får inte fram ord till det. fast det känns som att jag skulle kunna skriva dig en roman. En roman om hur allt snurrar i min skalle, om hur jag har gjort en karusell av mina känslor, om hur jag ser varje dag att världen är elak, om hur jag tappade mig nånstans där på vägen, om hur du får mig att tro att världen är det finaste som finns, om hur du tror att alla små stunder inte har någon betydelse och om hur jag tänker för mycket och stelnar till när det blir för mycket. Det finns så mycket jag vill berätta och så lite utrymme hos dig att vilja lyssna. jag kommer se hur dina ögon ändra sin syn på mig. det var mest allt och ingenting.
