finafebruari

Det sägs att det verkligen är vår nu, nu när klockan är framflyttad en timme. trots att vårsolen tog sig en ledig dag, och regnet hälsade på, fanns känslan där, känslan av vår. det var som den där känslan jag brukar få när jag drömt något, och inte kommer ihåg det. en sån där härligt känsla, med den känslan i kroppen har jag varit och fått min balklänning justerad som kommer att flytta hem till mig om fjorton dar.

Det är nu tredje gången under en veckas tid jag läser; hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Bodil Malmsten. det är inte första gången det sker. den gör det lättare att somna, att släppa allt det andra. som hur fem blev tre. och hur tre kanske blir mamma lösa.

"Det där annorlunda. Det att var och en upplever verkligheten annorlunda, att ingen lever i samma värld. Att allting är annorlunda beroende på den du är, hur du ser det och varifrån. Du är till och med annorlunda för dig själv, inte minst det."

idag blev det en såndär dag som jag velat ha i smyg, en grå och regnig dag. men den är inte sådär härlig och mysig som jag hoppats på. det är bara ett till exempel på varför man inte planera in grejer som man sedan kan längta till. man får upp en bild och varje gång blir man alltid lika besviken. därför lever jag på impuls. du hinner aldrig få upp den dära bilden i huvudet hur det kan bli och därav minskas chansen för besvikelse. därför var gårdagskväll himlans fin som spenderades med kajsa på ågatan, där man stötte på flera gamla vänliga själar.

Att spendera en fredag med kattungar som är mindre en handflata och sällskapet olivia med film. kan knapp inte bli bättre, och att sen somna till pipet av de små liven och ljuset av den blå nattbarpapapalampan, som håller de trygga i den mörka natten gör det bara bättre. att vakna och upptäcka att de inte bara är fyra utan faktiskt fem små grå söta varelser gör saken inte sämre. som alltid ska det finnas något dåligt i det fina, denna gång är det den framkallade allergin, som gör din debut.

min cykel har äntligen blivit användbar igen, låset har tinats upp och har blivit synlig igen tack vare den smälta snön. tecken på att våren är här. detta gör att jag numer kommer kunna sova en kvart längre, använda fler vårskor och äntligen måla om den. upptäckten att cykeln är användbar igen, gjorde mig en hel kvart tidig till skolan och gav mig en blåsvullnad på vaden. kvällen bjuder på pannkakskalas med busen och efter fel räkning så har vi pannkakor för en helvecka. så det ser ut som det blir en pannkaksfrukost. men det gör mig inget.

Nu såhär när våren börjar titta fram allt mer, börjar jag stegvis och sakta vänja mitt huvud att vara baskerlös. det går inget vidare, för det blir så himlans kallt. då tänker jag på alla de stackars människor som är flintskalliga, hur mycket de borde frysa, när jag som har hår fryser. medlidandet för flintskalliga beror inte endast på att de får frysa extra mycket om vintern, utan även att de måste smörja in huvudet med solskyddsfaktor på sommaren samt bära någon slags huvudbonad för att inte få solsting eller bränna sig. har hela veckan gått och funderat över flintskalligheten och hur det borde känns att vara flintskallig eller hårlös. så just därför men även för att jag har en massa skolarbete så ska jag låna en bok om just flintskallighet i morgon.

är inne på årets tredje månad, och genom min röda bok lyckats lägga märke till att varje månad börjar på samma sätt. med den dära tomma känslan, känslan som inte riktigt lyckas kännas. men som ändå finns där och spökar. och trots att det känns som vår i luften och jag har flyttat in i vårjackan och trots att det är som ett äventur varje gång man ska ta sig någonstanns utan att halka och att det trots allt är bra dagar. så verkar känslan hemsöka mig och inte riktigt vilja försvinna.