finafebruari

Tankar, ingen verkan: det handlar inte längre om nutid, det handlar om framtid. Jag är trött och jag har inga ord på det här språket för hur livet känns just nu, eller hur ni känns. Alla framsteg blir bakslag och jag vänder mig om. Jag är här nu, och att det där som kallas frihet såg ut såhär trodde jag aldrig när jag kom utspringandes ifrån femvåningsskolan i juni. Och att inte veta åt vilket håll jag ska gör situationen bara svår. Så nu står jag här, med ena foten utanför, med en själ som svajar, med en lust som är lätt att tappa och med ett för tjockt lager hud måste jag resa mig upp igen. Det är dags att börja forma livet. Fyra månader senare är jag tillbaka på ruta ett.