finafebruari

är helt slut och längtar hem. det tar på krafterna att springa hem i regn med famnen full av grejer, efter att bussen och påsarna gått sönder. varför har ett land som det regnar i större tiden av året papperspåsar och inte plastpåsar? och att missuppfatta dagensplanering och behöva springa till skolan, där min koncentration var på max för att försöka hänga med i allt, och att sedan försöka vara trevligt och hitta på ideer till en bok tillsammans med en tio åring. det tar på krafterna speciellt när man egentligen helst av allt skulle vilja vara i ett annat land, i en annan stad, i ett annat hus och med en annan person.