Min bröstkorg värker starkt, jag hoppas på hjärtinfarkt. Om hundra år är alla döda ändå.
Idag har jag känt mig som en liten bonntös, strosat runt i flätor, långklänning, stor kofta och gummistövlar. Sprungit ut i paraply för att hämta mina lunchgrönsaker från trädgårdslandet, och hittat den snabba vägen till affären. Benhinneinflammationen har kommit smygandes fram sedan några och verkar ha blommat ut nu. Det verkar som att jag måste hitta mig någon ny sysselsättning om dagarna än att promenera runt bland de gröna kullarna. Nu ska jag plocka fram lite mellanmål tills barnen kommer hem, sedan ska det målas, göra läxor och simmas.
Kommentarer
Trackback