du flätade in en flygmaskin i mig
Det är lite extra blåsigt och kyligt idag, det kryper under huden. Jag sitter i hans stickade tröja, den är stor och doftar kärlek. Den får mig att vilja komma tillbaka till linnégatan 7, där varenda centimeter av vit bomullsväv av mina lakan luktade honom. Jag hör hur regnet öser ner utanför, och ser hur fönsterglasen fylls av hårda regndroppar. Det är 28 dagar och 21 timmar kvar tills jag kan få krama och pussa honom igen, man skulle ju kunna dö för mindre.
Låtsas som om allt är som det ska, och som om allt är vackert
efter dessa fyra dagar som jag tillhört familjen Kennedy, vet jag åtminstonne en sak att jag kommer aldrig skaffa mig en femårig dotter som beter sig som två. och jag kommer nog inte heller ha au pairer, åtminstonne inte mer än tre. men jag vet också att familjen Kennedy är en helt underbart fin familj som är så väldigt kärleksfulla. hela familjen är ute på massa olika aktiviteter, ridning, rugby, basket, dans. så nu är det min tur att på riktigt upptäcka Galway. men först måste jag skynda mig till stan och införkaffa mig ett paraply, har frågat mig flera gånger varför jag inte packade i något parably? men regnställ och gummistövlar det har jag allt!
känslostormar och halverat tempo
trots att vädret kan vara bland det konstigaste jag sätt, försökte räkna antalet regnskurar idag, gav upp efter fjärde regnskuren på förmiddagen. blev sedan för upptagen med att leka "ticken", och gå på simskola. Familjen kan vara bland de mysigaste jag har träffat, trots att lilltjejen har sina stunder. Tror nog att det bästa med barnpassning är att få nanna dom. eller få känna sig lite som en medbrottsling när Owen kommer knackandes på dörren långt efter läggdags för att vilja ha hjälp med läxan. det kände mysigt att sitta isängen och lösa enkla mattekluringar med tio åring.
just det, jag är en timme efter er där hemma
att sova i en annan säng, i ett annat hus, i en ny stad och i ett annat land är alltid lite obehagligt. men att vakna upp till kanske världens finaste natur, är inte det minsta obehagligt. under dessa timmar som jag har befunnit mig i irland, kan jag konstatera att irlänska kan vara hur svårt som helst att förstå eller hur charmigt som helst. det får mig att tänka lite på skånskan. det känns förvånansvärt bra. tror jag kommer gilla galway.
om jag kunde gömma mig under vingen på gråsparven när hon sjunger
tänker ingronera min bacillfyllda kropp, och leva på näsdukar och iprem. för jag har inte tid att tappa ännu en dag, så nu är det dags att bege sig till filippa där en härlig frukost kommer serveras. att sova på landet kan vara bland det bästa jag vet, att somna till katt spiningar och vakna av en kattass duttar på näsan. jag frågar mig själv hur jag ska klara mig i fyra månader utan katterna.
så jag hör att du har förklarat krig mot kärleken
hjärtat mitt, hur ska vi klara oss när höstsolen inte längre lyser, och löven inte längre gulnar och vi inte längre är brevid varandra?
idag har jag strosat runt på stan och suttit på fik i timmar. en bra dag. nu när jag är hemma igen, har jag och sara bestämt oss för att ta tag i allt som kallas motion. så jag har även promenerat i timmar. och kommer även göra det i morgon. Imorgon då jag även ska få kela med en dag gamla kycklingar. något jag inte har gjort sedan jag var fem, känner redan nu hur underbart deras fjun kommer kännas mot min hud. dessutom är biljetten till irland betald, ses om två veckor.
jag tål liksom inte att någon annan ska se mig som något fulländat, när jag själv känner mig så.. halvfärdig
har flyttat min sista flyttkartong, och sagt hejdå till mitt boende. sorgligt, visste inte att det gick att samla på sig så många fina minnen på 30kvm, eller att det kunde gömma sig så mycket saker som man inte visste fanns. att vara tillbaka i mitt gamla flickrum (jag vet att jag inte har rätt att kalla mitt rum för "mitt gamla flickrum", då jag är fortfarande en flicka och ganska lite. men jag tycker det låter fin och att det är härligt att säga) känns konstigt men mysigtannars så spenderar jag mina dagar med fina vänner och pojkvän, så här innan det är dags att fara till irland, galway i tre-fyra månader.
Nån kommer ta dina ungdomsår ifrån dig, så lev lev våra liv
Spenderar några dagar i viken, med fina människor. där det ska levas och glömma verkligheten för en stund. fint kommer det bli. och ett perfekt sätt att säga hejdå till alla, då det är dags för oss att skiljas åt för några månader.
det är inte längre stjärnorna som lyser upp natthimlen,
att sitta inne och kolla på ut på regnet kan vara bland det bästa jag vet, och framfört allt i skåneland. där fönstrena är djupare, där allt är lite grönare, och där det doftar lite friskare. Har saknat skåne och allt det hör till. Förutom att kolla ut på regn har jag promenerat i malmö och drömt mig bort bland fina konstverk och utställningar på Dunkers kulturhus. jag skulle gärna stanna kvar, för skåne tycker jag om himla mycket.
du ville bara säga hej, men jag ville ju hålla din hand
jag har sett hur dina pupiller växer när du är med mig
En vecka har gått och har kanske världen mysigaste jobb, vakta två små blonda sagobarn. Under veckan har jag; gjort en vulkan av trolldeg, varit i fyra av fem lekparker i vadstena, åkt ruschekana så rumpan värker, gått på picknick med hela gossedjurssamlingen, hoppat i vattenpölar samt bakat prinsessmuffins. Livet utanför mitt slitsamma arbete har jag spenderat med; sällskaps/utomhusspels maraton med elin, quiz kväll på NH med samuel, yatzy, altankväll och prata framtidsdrömmar, sweat, bilpicknick.
ge mig något som blåser bort allting inom mig
har haft en av de finaste fredagarna på länge, spela piano och lära sig aristocats, spela badminton, sitta timme efter timme på balkongen och pratat om allt mellan himmel och jord med sara. när små timmarna börja närma sig blev det dags att hämta ut fler täcken och fylla på tekopparna. trots att det endast är en väg emellan våra hus bestämde vi att vi skulle ha en sleepover, trots att vi hade alla sängar i huset att välja på, valde vi att bygga upp gästsängarna i vardagsrummet och somna till bridget jones med katterna i mitten. precis som förr.
Jag har förlorat mig själv i dig. Förlorar jag dig, så förlorar jag mig
under de senaste åren har jag blivit allt mer förtjust i regn, det är något fint, och jag kan inte riktigt sätta ord på det, eller känslan som sprids i kroppen. en utflyktsdag blev en mysdag inomhus, och sagan om ringen fick en ärlig chans och jag blev förvånad över hur mycket jag faktiskt tyckte om den och dess miljö/natur. annars har jag försökt locka fram en mus med ost, och haft how i met your mother marathon med hanna.
varje dag skaver av en bit, av vad jag skulle vara
jag har insett att cykla till berg är jobbigare än vad man tänker sig, när det är runt trettio grader och sol ute. och att sommarregn doftar godast efter flera dagar/veckor med stekande sol, och att tiden faktiskt inte står stilla hos kattungar bara för att man inte ser dom så ofta, att jag har saknat min ensamheten, att en fläkt har varit alldeles för underskattad, och att sova på balkongen kan vara en av mina bästa idéer på länge, samt att framtiden skrämmer mig mer än vad jag vill erkänna och att ligga och pussas i gräset dagarna långa är bland det finaste som finns (fast det visste jag redan).
med solen i ögonen, och livet leker på sitt egna lilla vis.
sommar picknickar är något som jag tycker väldigt mycket om, och speciellt picknickar med fina vänner. och det är precis så jag har spenderat mina två senaste dagar. vadstena, minigolf, trädgårdsföreningen. dagen har inte varit sämre, som har spenderats med walden. walden, hon som jag delade dike och allt för mycket vin med på hultsfred. hultsfred nästan exakt ett år sedan. hon är fin.
Ett brev skrivet med blyerts är som ett viskat samtal
förstår inte hur allt kan gå så himla fort, det har redan gått tre nästan fyra veckor av sommaren, jag har varit arbetslös i fem veckor, det är redan dags att lämna ulltussarna en efter en till nya familjer, det är en månad kvar tills jag lämnar stadslivet och flyttar hem till landet igen och det är endast två månader kvar tills jag lämnar sverige för storbrittanien och london. och under de två senaste veckorna har jag, åkt till kajsas land, firat midsommar hos karin, njutit av solen med bad, levt festivalliv i borlänge, men framförallt umgåtts med fina människor. det är en bra sommar.
Vi ska skratta åt små ting ingen annan skrattar åt
första riktiga veckan av mitt så kallade sommarlov har svept förbi, och har känts som minst två. jag har haft fina picknickar på berg och vid vattnet, njutit lite extra av sommar solen i brokind, varit en arbetande kvinna, njutit av en home made pizza kväll hos filip, spelat spel i mägnder, varit barnvakt och åkt alldeles för mycket kickbike så mina ben värker, spenderat dagar i skogen. har så många fler fina tillbaka blickar av veckan. denna kommer inte bli sämre, dagen spenderas i varamon med fina olivia och sen kommer en efterlängtad man hem.
Jag blir så lyckligt berusad av dig
dimmiga dagar, fina dagar, ni är alla en del av samlingen.
två dagar senare har jag fortfarande inte riktigt helt insett att jag faktiskt har tagit STUDENTEN och känslorna har ännu inte hunnit ikapp mig. så jag låter det vara osagt, så länge.
