finafebruari

det dära med att öppna upp sig för världen, har aldrig riktigt varit min grej. eller att kunna få allt att flyta ihop så dära fint i en text om hur fel allting är eller hur underbart livet är. det är synd, för nu skulle det vara väldigt fint om jag var bra på sånt, att beskriva livet utan att avslöja för mycket. för det finns så mycket som jag redan berättat för dig, kanske inte direkt till dig.. men för dig i min fantasi. Ja, jag svamlar, för det är sånt som jag kan och är duktig på, för som sagt att skriva i fina texter är inte riktigt min grej. dessutom är livet väldigt bra, och jag är bättre på att beklaga mig än att glädjas för stunden. det är synd. för jag skulle vilja dela med mig av glädjen, men det känns fel på något vis.  

hey, jag ska ha glasögon,
jag blivit kär i ett par gröna.
men min mamma tycker att jag borde tänka vuxet
och ta några jag kan ha mer i framtiden.

En hel helg på landet, verkar det som att jag har. och det är väldigt fint, hade nästan glömt bort hur fint det är här speciellt på hösten. Trots att jag verkligen gillar det dära med att bo själv, så är det alltid härligt att komma hem, hem. Bli ompysslad och bara vara. Och sist men inte minst träffa dom söta tjockbollarna + åke. Och dom dära nattpromenaderna har man ju saknat, dock så byttes sara ut denna gång mot pontus. hur vanligt är det att mas ser tre stjärnfall under en och samma kväll, promenad och under endast två timmar?

Tänk er att sitta ihop virrad i en filt med en bra bok och kolla ut hur regnet faller ner. inte så dumt, inte. och det är precis så jag har spenderat min dag, tillsammans med min bacill fyllda kropp. (tror det är mitt nya favorit ordföljerse) tillsammans med min trogna julmusik, den är underskattad av många. vilket som är synd. men bacillerna börjar sakta försvinna så förhoppningsvis är de på det sista stoppet, min hals, i kroppen. med hopp om att bryta mina sjukrutiner, tog cornelia med mig på flickan som lekte med elden. konsekvenserna till att ligga hemma som sjuk blir att man glömmer bort hur man ska bete sig bland folk. så kommenterar allt, och vid de bra scenerna kommer skrattet högt och rakt ut, sådär så att hela stämningen blir konstig. men vad gör det, när grannen prasslar in påsen varannan minut? det stora negativa med bio, annars är bio en stor favorit såhär på höstkanten.

det dära med skolarbeten, verkar det som att jag inte fått in rutinen på än. sitter här två dagar sent med filosofin som inte kommer många knop fram. skyller på min bacillfyllda kropp. hade nästan glömt bort hur det var att vara sjuk. det är inte så mysigt som jag alltid fantiserar om. det är lite synd, men är hemma på landet och låter mor sköta om mig lite extra. fast att det är jag som lagar mat. trots min bacillfyllda kropp tog jag min ut i civilationen och satta mig med musik på en bänk och kollade på alla människor, som glömde bort att uppskatta det otroligt underbara höstvädret. det var så himla härligt, att bara sitta där och försvinna in i tankarna. hösten är en underskattad årstid, inser jag. för den är väldigt fint. speciellt nu.  fast igentligen är det en ganska dålig dag.