det var länge sen, sen sist. men jag ser det fortfarande som små brev. från mig till dig.
min vinterbleka hud verkar inte vilja acceptera helt, det faktum att jag inte befinner mig i ett tio minus gradigt land längre utan i ett soligt 27 gradigt land. jag lever mest sa som jag skulle göra om jag vore en pensionär: gå på vattengympa innan frukost, dricka cocktails och spela boule innan lunch och spela shuffleboard innan middag. dessutom skulle man kunna tro att jag har hamnat i himmlen, då det är fritt att äta hur mycket kulglass som helst. det är som att en av alla mina drömmar har slagit in.
när tiden tickar iväg som om den tror att vi ska leva för evigt.
det har varit en fin helg, en helg som visar att det kan vara okej att jag kommer sakna det lite, nu när det är dags för lite varmare breddgrader. den bjöd på överraskningsfest, som inte alls blev som det var tänkt men vad gör det när det endast är positivt. den bjöd på markus krunegård och pontus samt massa mys. den bjöd även på massa snö, och som alltid ger det mig ett leende. men även jag kan känna att den borde börja avta. den bjöd dessutom på ett halvårs firande. inte illa, inte illa alls. om du frågar mig. så om du frågar mig så anser jag att jag knappast kan få ett bättre avslut av mitt artonde år här i sverige.
det finns mest ingen känsla kvar, det mest eller allt känns mest tomt och ingenting.
för det är ingen bra tid eller tajming.
vi hantera det olika, och det är ofta jag inte förstår dig.
ungefär exakt så ser min utsikt ut, härifrån balkongen där jag sitter i två täken och långkalsonger. glädjeruset som fanns tidigare försvann lika fort jag insåg att min tio minuters försening hade blivit en 40 minuters. att inse efter att ha stressat som en galning, att det inte är någon mer lektion för dagen än de 5 minuter jag hann vara med på. blev droppen. så här sitter jag och hör bara några enstaka fågelar kvittra. och njuter lite extra.
vi ger det en chans till, för det är för tidigt att släppa allt och tro att vi kommer få något bättre.
grejen med att sova med någon som har en helt annan dygnsrytm än en själv, är alltid lika spännande. inte bara tryggheten att sova med vetenskapen om att det är någon runtom en, utan även alla historier man delar med sig av, när båda vaknar. om vilka konstigheter man har haft för sig under natten. som att min pratande i sömnen är tillbaka, och hur konstiga sovpositioner man har. att disskutera det över nybakade mackor är en bra ursäkt att komma sent till skolan.
jag har varit vaken hela natten, känt om hjärtat sitter kvar
det dära med att skriva PA i tre timmar och sedan få sin dator pajad. var visst lättare att förtränga än jag trodde, vid stunden man insåg att allt jobb var förgäves. att komma till landet och gå genom sommar kläderna, och känna känslan av, att veta att, det är mindre än en vecka kvar i kalla sverige. känns mer än bra, eller det gör något trots allt det mesta. förtillfället. landet är bra, för här har jag min galenskaps kompanjon, som jag ska över till och trakassera lite grann eller ganska mycket. för det var ett tag sen, sist.
bara för att det känns som en kväll, då ingenting är omöjligt och allting är ljust.
har sånt dära konstigt pirr i magen, eller mer i hela kroppen. sånt dära pirr som kommer ibland. och ger en lust att göra vilka galenskaper som helst. typ att köra på en egen måndagsklubb, eller åka nattpulka, eller lära mig att beatboxa bara för saken skull, eller åka bil hela natten med högmusik, eller spela tv-spel hela natten och äta glass direkt ur paketet eller ställa upp dominobrickor i hela lägenheten. dock är det svårt att hitta en kompanjon till galenskaper en måndagkväll som denna. det är synd vad människor kan gå miste om.
det är en sån där vinterdag som får allt att känns som vår. du kan gå barfota utan att frysa.
det har varit en bra helg, eller fortfarande är. skulle kunna berätta den i detalj, för allt är värt att dela med sig av. men sånt är inte riktigt mig grej. men det är en sån där helg som jag har tillbringat med fina vänner i överflöd och gjort många "för första gången" saker. som t ex sex strike på bowling samt fick över tre hundra poäng, förlorat stort på alias, fått en gratis öl genom sympati av personalen (fattig student), kommit till träsk världen på super mario, dansat okejbra med anton, firat/fira alla hjärtans dag utan filippa, men med pontus. Och det är världens finaste dag, idag. den ger mig pirr i magen.
_
lever kvar i drömmen om vår, så dumpar vinterjackan för vårjackan. och ignorerar att det trots allt är sex minus och massa snö ute.
Nu i tveksamhetens tid, här i frågornas land. ber jag dig komma hit, så jag får hålla i din hand, och känna tryggheten
det dära med att åka till simhallen och bli barn igen, var roligare än vad jag kom ihåg det som. tom att springa uppför trapporna var ett nöje i sig. och inte tala om känsla att forsas ner i vattenruchekanan. vårkänslan som spred sig i kroppen när solen lös så att snön glittrade och fika med olivia. gav mig drömmen om att gå i tunna jackor med solbrända ben och ballerina skor. eller att ha en hamster som heter ruben eller en s:t bernhardshund som heter figaro.
nio, elva, sexton.
Små onda djävlar dansar och jag, jag dansar med
helst av allt skulle jag vilja kolla på mary poppins och ha vår. men om jag ska vara riktigt ärlig så vill jag egentligen ha en regnig torsdag. som struntar i allt och följer känslan och viljan. göra det den vill. det vill jag. dessutom verkar det som att jag kommer få vänta ytterliggare några månader på min bror, typ tills efter studenten? och jag som skulle bli en bra människa och donera blod.
Detta är nog sånt som jag kommer sjunga om en sisådär en 20 år, i en värld där jag kan sjunga.
en stor dag bör firas stort. det är en stor dag idag, och den firades stort igår. det är bus själv som fyller år. och det firades med B-maskerad, alltså tema B. den bjöd på bland annat blommor, bajamajor, bönder, barn, banditer och balla människor. men framförallt på dans, skratt och bål. lite av en ny grej att hoppa glas och köra på bålskål och sugrör. kvällen slutade med en ny städad lägenhet? och ett löst handfat. och morgonen började med toast och tårtfirande av bus. mer än en bra kväll och morgon bjöd detta dygn på.
när konsekvenserna kommer efter det ungdomliga handladet med alkohol
är oc väldigt bra. antar att det är nu citatet "man mår som man förtjänar" är passande.
Känslan av att inte känns något, för känslan som finns vet du inte hur du ska hantera, för den är inte bekant.
fjärde februari, och karman har hunnit i fatt mig. men det är lätt att tappa sig någonstans på vägen. för hur är det att sakta byta bort känslan som varit ens vän sen allt för många år tillbaka. det borde vara enkelt, men det är svårare än tänkt, vilset. dåligt mot bra. det borde inte vara svårt. jag skulle berätta om jag kunde, och framför att göra det som en saga. för det gör allt lite finare. och jag skulle inte verka så luguber.
bytte annars ut blåbärspannkakor och ensamhet
mot helgs kvällsmacka och arn med pappa.
ett bra drag kan jag känna.
det är bara sånt som jag tänker på; får deras blickar dig att känns dig trygg?
det verkar inte som att jag bara kan säga välkommen tillbaka till sömnen utan även drömmarna. dessutom är dom sjukare än någonsin. annars är det mest snö överallt, och landsbygdstrafiken ställdes in. detta gav mig idén till en dag hemma. men icke, jag är bra och spenderar fyra timmar i skolan dock utan lektioner och bosätter mig istället i biblioteket och studerar flitigt. dessvärre ansåg inte min lärare att det var något smartare drag. men vad gör det när jag har en bra känsla av min blomkrage?
Gråter aldrig samma tårar två gånger.
kollar man ut ser det ut som ett levande julkort, trots att det är första februari och man känner att våren får mer än gärna komma. kan jag inte riktigt sluta njuta. trots att jag ligger efter med tio timmars sömn, och har en tre dagar gammal fläta i håret. dagen spenderats med corren cornelia samt SS (semla&saga) med one tree hill på landet, något som var behövligt och sällskapandet forsätter i staden men nu byts one tree hill ut mot grey´s.
nu bad medans cornelia klistras framför PH
sen en nybäddad säng,
känns som det kanske trots allt
kan bli en natt med många sömntimmar.
sömnlösa nätter, när tar ni slut ?
Sen en tid tillbaka har jag varit tyst
Och försökt att känna efter hur det känns
Ja man gör som alla andra och försöker att bli van
Men jag har tröttnat på att vara likadan
Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag
Och försökt att vara nån till lags
Ja man kämpar för en plats som passar både här och där
Och snart har man glömt vem man är
