så länge vi båda andas, har vi en chans att krossa de drömlösa själarna.
kände att jag borde vara lite gennerös mot helgen så gav den en extra dag, och det verkade göra den gott. borde kanske börja med att göra fredagarna till en ledigdag. åtminstonde om de skulle vara som denna fredag, känna suget vid tolv och börja peppa vid två för att sedan må lika bra som på festival vid halv fyra. under efftermiddagen lyckades även min barbapapa bli döpt, äntligen. så här efter tre om inte fyra år som namnlös varelse. lördagen var inte sämre den, som spenderades med p och novemberljusen. den bra helgn slutar inte där, utan den slutar med sällskap av cornelia och ett biobesök. ett besök som slutade som alla våra biobesök, arga blickar från resterande biobesökare när de inser vilka det var som skrattade alldeles för högt och vi helt fel tillfällen. men jag gillar det.
annars har jag blivit helt fast för cafe world
och låter mina dagar planeras efter dess baktid
det dära med att gå hand i hand, känns lite överskattat med väldigt vackert.
en dålig dag, blir inte bättre när man hör att solen endast varit framme i fyra timmar under november. men den blir bättre efter lite sabina, mysteriet på greveholm, glass, ansiktsbehandling och en ikea runda. dessutom lyckades den även bli lite rolig, när det visar sig att min mor kör på ett paraply som fastnar i bilen. och efter en halv timme blev vi paraply fria. under ikea besöket hann jag bli förälskad i världens fulaste julgran, som egentligen inte är någon julgran, utan ett silvrigt pappers träd. den finns i rött också, har inte riktigt bestämt mig än, vilken av dom som ska få flytta in hos mig.
Du kan få mig hur lätt som helst i en värld som är så kantig och hård som den här, en blöt mjuk kyss är det enda jag begär
i eftermiddags blev jag påmind om varför jag ogillat landet. då det är långt till bussen (närmare bestämt 3 km) och varje gång det är turen att promenera hem kommer alltid regnet lika lägligt. och denna gång var det inget undantag utan regnet verkade dock vilja regna lite extra mycket denna gång. som att ge igen, att jag inte gått där på länge.
Jag måste ut, de tror jag är besatt av filmer utan lyckligt slut
bra jobbat där elin, att glömma svenska nationella häftet i skolan. när det är imorgon bitti och sex timmar framåt. känner att det kommer gå precis som det ska imorgon. fast det kan ändå inte förstöra min glädje över att jag fick mvg på det muntliga, ibland verkar jag överträffa mig själv.
Jag skrev orden till dig, men jag tror inte du fattade.
det har varit en bra helg, en helg med fina människor, och en helg där jag för första gången sov i mer än tolv timmar på väldigt väldigt länge. jag tycker det är stort. helgen bjöd på en riktig tjejkväll i fröken leos hus, med tacos, idol, sällskapspel, bert och massa konstigt prat. jag gillar det skarpt. den bjöd även p, samt kattvaktning med anton, där det blev att visa sina matlagningskunskaper och massa julfilm. alltså, det har varit en bra helg. trots att min tanke lever kvar i mitt huvud som förut.
annars bakar jag muffins för fullt,
inte bara choklad muffins utan även mat muffins.
tror det ska bli min nya grej.
att baka matmuffins istället för att laga mat.
vad mycket roligare det borde bli,
att både laga mat och äta.
det är bara sånt som jag tänker på; får deras blickar dig att känns dig trygg?
Jag har en röd bok, där alla mina tankar och känslor finns ned skrivna, lever dagen med samma tanke och känsla som i fredagsnatt. det verkar inte vilja bli ned skriven i min bok, får inte fram ord till det. fast det känns som att jag skulle kunna skriva dig en roman. En roman om hur allt snurrar i min skalle, om hur jag har gjort en karusell av mina känslor, om hur jag ser varje dag att världen är elak, om hur jag tappade mig nånstans där på vägen, om hur du får mig att tro att världen är det finaste som finns, om hur du tror att alla små stunder inte har någon betydelse och om hur jag tänker för mycket och stelnar till när det blir för mycket. Det finns så mycket jag vill berätta och så lite utrymme hos dig att vilja lyssna. jag kommer se hur dina ögon ändra sin syn på mig. det var mest allt och ingenting.
tänkt mest visa att jag trots allt har några fina sidor. och jag skrattar åt det, så om ni inte gör det, spellar ingen roll.
"tillsammans är man mindre ensam", fast jag känner mig ensamare än någonsin
har nu hunnit känna på november i tre dagar, och än så länge gillar jag det. har en känsla av att november inte kommer hålla sig till sina vanliga rutiner iår. men kan inte riktigt tolka känslan om den är bra eller dålig. antar det är något som kommer visa sig senare. min cykel verkar inte gilla november eller mer mitt cykellås, då det inte längre går att få upp. så numera promenerar jag överallt. vilket innebär att jag kommer alldeles för sent till skolan, för att jag inte vill kliva upp tidigare och inse att det tar dubbelt så lång tid att ta sig någonstanns, än tidigare.
har annars för mycket skolarbete
och för få dagar, för att det ska gå ihop.
