finafebruari

det är endast fem dagar kvar, tills jag lämnar detta land för irlands fina natur. jag har så mycket jag vill hinna göra, men främst hinna träffa alla fina människor som detta land faktiskt har. min kalender har aldrig varit så full planerad som nu, därför passar det sig inte min kropp har blivit bacillfylld. så dagens alla planer får ställas in, och jag får fortsätta traska runt i långkalsonger och dricka pappas snabbkur. annars så har jag förtidsröstat, fixat nytt pass, konstaterat att jag har vuxit två centimeter på 5 år, anmält mig till högskoleprovet, försökt bestämma vilken färg min kåken ska ha, och kramat allt för många hejdå kramar, eller vi ses om ett tag kramar och fler kommer det bli.

augusti är snart över, och sommaren har varit. det innebär att jag måste packa ner mitt senaste år lådor och säga adjö till mitt forna stadsbo liv och återuppta landsbygdslivet. det innebär även att hösten närmar sig och jag måste ta tag i framtidsplanerna. inte en vecka eller en månad utan planera ett halv år, år och allt där efter. läskigt, men lugnande. jag förundras över hur mycket som kan rymmas i en etta, och allt nedplockande får mig att återuppta nostalgi känslan som kom när hanna sov här för någon vecka sedan och det kändes som för ett år sen.. ett år går skrämmande fort. och ett år ger förvånansvärt många minnen. nu ska gå till banken och växla in min sparbössa som jag upptäckta var ganska tung bland allt nerpackande.

nätterna är längre och sömnlösa, drömmarna är försvunna och allt är stilla och tyst. när man somnar, när man sover och när man vaknar. allt är stilla och tyst. ingenting är sig likt, trots att det är samma liv nu som då. det regnade snöliknade droppar, våren verkar ha trillat tre steg bakåt på spelplanen precis som jag.

Det är nu tredje gången under en veckas tid jag läser; hör bara hur ditt hjärta bultar i mig, Bodil Malmsten. det är inte första gången det sker. den gör det lättare att somna, att släppa allt det andra. som hur fem blev tre. och hur tre kanske blir mamma lösa.

"Det där annorlunda. Det att var och en upplever verkligheten annorlunda, att ingen lever i samma värld. Att allting är annorlunda beroende på den du är, hur du ser det och varifrån. Du är till och med annorlunda för dig själv, inte minst det."

idag blev det en såndär dag som jag velat ha i smyg, en grå och regnig dag. men den är inte sådär härlig och mysig som jag hoppats på. det är bara ett till exempel på varför man inte planera in grejer som man sedan kan längta till. man får upp en bild och varje gång blir man alltid lika besviken. därför lever jag på impuls. du hinner aldrig få upp den dära bilden i huvudet hur det kan bli och därav minskas chansen för besvikelse. därför var gårdagskväll himlans fin som spenderades med kajsa på ågatan, där man stötte på flera gamla vänliga själar.

är inne på årets tredje månad, och genom min röda bok lyckats lägga märke till att varje månad börjar på samma sätt. med den dära tomma känslan, känslan som inte riktigt lyckas kännas. men som ändå finns där och spökar. och trots att det känns som vår i luften och jag har flyttat in i vårjackan och trots att det är som ett äventur varje gång man ska ta sig någonstanns utan att halka och att det trots allt är bra dagar. så verkar känslan hemsöka mig och inte riktigt vilja försvinna.

för det är ingen bra tid eller tajming.