finafebruari

är trött på att vara arbetslös, såhär efter en dag. men jag har ändå haft en väldigt bra och vuxen dag tillsammans med sara. suttit vid köksbordet med varsin dator och flera högar med pappren. jag med jobbansökningar och cvn, hon med försäkringar och starta eget häften. vi har turats om att ringa, och fylla på våra te koppar. klockan är tjugo över tio och vi sitter fortfarande här men med tillökning ifrom av mamma. ger det några veckor, börjar leta efter nya äventyr.

att vara hemma har aldrig känts bättre, samtidigt som det känns så främande och konstigt. jag har haft kanske världens finaste helg, med igenkännande dofter, leenden och ansikten. det har glädjeskuttats, kramats och pussats i mängder. den har varit himla himla fin.

idag har jag ätit glittrande bakelser och duschat iskallt. kan inte längta mer efter en varm välfungerande dusch, och tacos. nu ska jag gosa lite extra med holly och kolla på greys anatomy, insåg precis att jag ligger mer än en säsong efter.

jag träffade en australiensk tjej idag, hon berättade för mig att hon har varit här i åtta månader, och ska stanna i fyra till sen går hennes visum ut. hon är här för killen hon träffade på en bar i dublin, för tre år sedan, där hon var i två dagar, kommer här ifrån. när hon åker hem till varma australien följer han med. dom har hållt på såhär ett tag. hon sa till mig att hon tycker att livet är för kort, för att inte göra något man njuter av.
hon var klok och väldigt vis, ungefär som en gammal dam som har upplevet liver och ger en vägledning här i livet när man känner sig vilsen, trots att hon inte var äldre än 22. hon gav mig svaren till alla mina frågor, och det känns så enkelt nu, för jag vet vart jag trivs som mest och vem som får hela min värld i rubbning. även om det kommer innebära offringar av möjligheter och upplevelser. kommer det vara värt det, för alla dom dära möjligheterna och upplevelserna kan jag göra och uppleva senare. tillsammans. nu vill jag bara att dessa dagar ska gå så jag kan få min värld och mitt hjärta i rubbning igen. 

solen har lyst så starkt idag, att jag blev tvungen att ta av mig jackan. och det är sällsynt, för här är jag kall som en isbit. det var fint, och för några timmar kändes det som vår. jag och angelica gick på arkitektturer och kollade på fina byggnader. nu sitter jag här med världens kramper i magen och inser att de inte kommer gå över. så jag får hoppa mina planer att gå ut och dans med resten av au pairerna och istället kolla på film och äta upp den sista ben&jerryn som blev kvar sen filmkvällen med Katja igår.

att försöka skriva uppsats om marknadsföring är aldrig roligt och enkelt, det är speciellt inte enkelt att skriva det på engelska också. tankarna och dagarna är fortfarande inte mina vänner, så katja tar med mig ut på mat och bio ikväll, bra där. vattenledning är trasig så något lyxigt som dusch, blir det inte. tur att det är mörkt på kvällen och på bion.

när ord inte räcker till för att beskriva den outhärdliga smärtan. när viljan inte länger brinner, när hoppet sakta börjar avta och allt är känns så outhärdligt svart. känns det bra att ha holly sovandes här brevid. holly som har varit min bästa vän de senaste dagarna.

Jag hade nästan glömt bort hur det känns att vara bakfull och helt slut i kroppen efter en bra kväll. Katja drog med mig till studentbar där kvällen börjades med billig äpple cider, guinness och live band.  För att fortsätta till kanske världens mysigaste pub/klubb på tre våningar med gamla rokoko stolar, stenväggar, högt i tak, levande ljus och live band. Där stannade vi tills klockan slog fem och allt stängde, det dansades till sextiotals musik, det diskuterades arkitektur, köpenhamn, bortskämda ungar och fina pojkar. Kvällen med sanslöst goda pommes på en takterrass, när klockan slog sju insåg vi att vi varit vakna i ett dygn, så det var på tiden att promenera hemåt och få soluppgången som sällskap. En helvärd första utgång på irländskmark.

jag har varit under isolering allt för länge nu, jag har tappat min mänskliga uppförelse. skrattar för mig själv åt mina egna skämt, skrattar sådär extremt högt till tv-pogram mest för att ingen annan kan höra det, och det får mig att skratta mer. jag testar och ser om jag fortfarande kan skratta alla mina konstiga djävulsskratt som jag tränar på när jag är förskyld, man får en såndär konstig och rolig röst då. och förtillfället är jag på mitt mest konstigaste och knäppaste humör och jag önskade att jag kunde få ha busen här, det vore så mycket roligare då.

Har kollat på de åtta första minuterna av wall-e, om och om och om igen flera gånger idag. Det är något speciellt med just de åtta minuterna som får mig att sitta helt stum och bara kolla. jag fryser om fötterna och funderar på hur jag ska klara vintern. imorgon börjar jag skolan, och nervositeten och förväntingarna, tror jag har gjort mig febrig.

har upptäckt en till tragedi, dom har inte pärlsocker. tänkte att jag skulle försöka hylla kanelbullensdag idag, med tanke på att irländare inte har någon aning om vad det är, så jag bakade kanelbullar utan pärlsocker. fula blev de, men ruskigt goda. jag som inte ens tycker om kanelbullar. annars har jag tvättat blåa nya strumpor tillsammans med resten av mina underkläder, så allt som någonsin har varit vitt är numer i någon blågrå nyans. annars så har jag fått det finaste brev och lista jag någonsin fått i hela mitt liv idag. nu har jag något att läsa när de gråa och regniga november dagarna kommer.