finafebruari

ett juligt, kallt men oroligt fint göteborg. har gjort mig febrig och gett mig en halft bacillfylld kropp. men att strosa runt i täcke och raggisar gör mig ändå inget, fast svettattackerna blandat med frysattackerna är jag inget större fan av. verkar som jag ska inviga jullovet på samma sätt som förra året. febrig med en bacillfylld kropp.

är annars stort sätt klar med julklapparna.
jag är tidig i år, men det känns bra.

att se hur människor föraktar vintern och dess kylan får mig än en gång tycka illa om mänskligheten. att vara ute och känns hur kinderna och näsan börjar frysa till och bli rödare och rödare för varje minut som går, det finns nästan inget härligare. känslan. att försöka hitta på anledningar till att få gå ut, för att få drömma sig bort ett litet tag bland kylan och snön. gör vinterkylan till den bästa. fast egentligen vill jag bara upp till fjällen och njuta bland flera centimeter snö. åka snowboard och dricka varmchoklad. och bli helt stum av den fina utsikten.

under en två timmars promenad med filippa, fick jag se något som kommer få mig att le flera dagar framåt. en stor hög snö, när man såg den vita högen i mörkret tappade båda fattningen och sprang dit och började klättra upp. så himla barnsligt men så himla härligt. det är snön som saknas för att få tillbaka den dära julkänslan i kroppen, den julkänslan som fanns där i början av oktober och slutet av november, men vart är den nu här i december? det känns som att november och december har tagit varandras plats. både till värder och till känslor.

annars har jag påbörjat en ny omgång mario cart,
siktar in mig på att ha varvat det inom denna vecka.
 bara för att slå mig själv. och koppla bort skolarbete.

det är helt sjukt hur många saker jag lyckats bli beroende av på dess få dagar det faktiskt är. under mindre än vecka har jag lyckats få mitt liv att kretsa runt café world, och då menar jag verkligen det. jag som skrattat åt alla som måste skörda och ha sig på farmville och sagt att jag aldrig skulle bli sån. och att umgås med cornelia ger mig dåliga tv vanor, jag numer inte kan missa något avsnitt av paradise hotel eller mammas pojkar. hur kommer detta sluta, något som undras i mitt huvud.

annars gillas det att
det är studiedag imorgon,
då den spenderas i götet
hos elin, alltså inte jag elin,
utan en annan elin

trots att vinterkänslan/julkänslan är som bortblåst utomhus, tassar jag omkring i långkalsonger och sockar medans julmusik spelar tyst i bakgrunden. det är en härlig känsla att kunna strosa runt i sin egna värld och fantisera om allt ifrån rosa elefanter till om livet efter döden finns. jag tycker om det, speciellt här ute på landet så här års.

annars har jag målat mig och
golvet vit prickigt medans
hallen har blivit ljus och stor

Jag saknar ord, eller har nog mer tappat dom.  och det är vid helt fel tidpunkt, för hur ska jag kunna skriva ett tal utan ord? och inte vilket tal som helst utan svenska nationella talet. och talet om relationer och starka band.  och talet som skulle ha varit klart för tre timmar sedan. 
jag tänker mitt tal för mig själv, och det låter bra, förvånansvärt bra. men hur ska jag kunna få det att låta lika bra i morgon, om jag inte kan formulera mig i skrift ?
det är nu jag önska att någon smart professor hade uppfunnit den dära sladden (som jag drömt så mycket om) som man stoppade i ena örat och sedan i datorn, sladden som överförde ens tänkta tanke till ord i ett word dokument. men icke..